Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Linnés minne (1856)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillika att de fåstade sig blott vid deras yttre prakt, och måhända
sysselsatte sig redan då äfven de med den barnsliga tvisten om
törnrosen, hyacinthen eller solrosen bör anses för den yppersta och
förnämsta. Men då Linné uttalade blomningeus inre betydelse och
sade dem, att naturen genom dem klådde sig till brud och firade
sin eviga kärlekshögtid, for denna tanke såsom ett elektriskt slag
genom culturens hela verld. Blommornas odling och vård blefvo
nästan allmänt ett älsklingsgöra, man anlade herbarier ända till
oräknelighet, man uppsökte blommor af alla slag icke blott på de
blomstrande ängarne, utan i de oländigaste trakter, i förut obesökta
skogar, pä fjällarne i förödelsens nejder, i floderna och hafven, icke
för att atnjuta ögonfägnaden af deras prakt, utan för att djupt och
innerligt uppfatta lifvets uppenbarelse och magt i alla möjliga
förhållanden. Lifvade af sin mästares ande, om äfven icke klart och
fullständigt uppfattande hans sublima idé, vandrade Linnés lärjungar
ut till alla jordens trakter, ifrån Spetsl>ergen till Japan och China,
ifrån den yppiga vegetationens förnämsta hemland Amerika icke blott
till Australiens öar utan äfven till Afrikas och Asiens öknar, der
solens brännande strålar tyckas hafva satt en gräns för lifvets
växande rike. Med ett ord, det har funnits en tid, då ett nästan
oräkneligt antal menniskor genomträngdes af en gemensam
forsknings-enthusiasm, och denna tid var perioden af Linnés verkligt lysande
ära. Vi hafva vid Upsala universitet att ifrån Linnés utöfning af
sitt omedelbara lärarekall bevara ett särdeles älskvärdt minne. Då
våren kom och blommorna bröto tram ur sina knoppar, sade han
till de studerande: sluten nu till edra böcker, följen mig ut i det
fria och åskåden lifvets återigen förnyade uppenbarelse! Ynglingarne
hörde hans röst och följde honom till hundradetal, lyssnade till hans
ord och deltogo i hans betraktelser. Detta var troligen den
skönaste gestalt, hvarunder det akademiska studiilitvet ännu någonsin
tramträdt i verkligheten. Icke engång Platos ryktbara undervisning
i Akademien synes mig kunna jemföras dermed. Det förekommer
mig nämligen som i detta mästarens gemensamma studium med
ungdomen, det icke egentligen var hans vishet, som utgjorde den
lifvaude anden, han hade andra tillfållen att yttra den, utan det
var hans kärlek till ungdomen, blomningen och våren, och denna
kärlek var så stark, att den väl annars sällan om någonsin klappat
i ett menniskohjerta. De voro ungdomsfester, dessa såkallade
excur-sioner, de voro en i verkligt religiös form framträdande förnyelse
af Baldurs dyrkan. Man har i flera länder försökt efterbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
