- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
22

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tvärsäkert, att de vanligaste små drag, som de erinrade
sig, voro bevis på öfverlägsna karaktärer och stirrade sig
halfblinda genom ovisshetens skimrande förstoringsglas,
som den ene tjenstvilligt höll upp för den andre. De voro
bägge lagom unga för att tro, hvad de hoppades, och la-
gom naiva att våga säga det högt. Sven prisade Bagges
pjes, som han aldrig läst, och Bagge lofordade såväl färg
som teckning hos de taflor, Sven ännu ej målat. Det blef
ett lätt och behagligt rus afl det beröm, den ena slösade
på den andre, för att denne skulle göra honom samma
tjenst tillbaka.

Men snart började samtalet domna af, bägge insågo,
att de burit sig pojkaktigt åt, och försökte låtsa om ingen-
ting, medan de drogo väldiga bloss på sina pipor. Sven
såg på klockan och tänkte på anledningen till sitt besök,
under det att Bagge sökte inbilla sig, att någonting fast-
nat i skaftet till hans pipa. Sven skrufvade af och an på
stolen, han visste nog, hvad han ville, men ej hur han
borde lägga sina ord för att ej blottställa sig för mycket.
Slutligen trodde han sig hafva funnit en passande inled-
ning och frågade.

— Du känner ju till teatrarne, säg?

— Om jag gör? Joo du. — Bagge var trött vid att
tala om sig och sina egna intressen och blef tacksamt stämd
mot Sven, för att denne så lägligt bytt om samtalsämne.
— Är det något, du vill ha reda på?

— Jaa, svarade Sven långdraget i en ton, som han
bemödade sig att göra likgiltig. — Känner du en viss frö-
ken Svan?

— Vid teatern?

— Ja.

— Svan . . . hm! . . . Svan, säger du. — Nej, hon
måtte inte vara någonting att tala om.

Sven blef förargad öfver vännens nonchalanta sätt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free