- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
41

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Vet han inte hut! — skrek vaktmästar Svensson
uppbrusande. — Den där spelevinkern, som ingenting är
och ingenting har.

— Ja, men om Euphrosyne tycker om honom?

— Den tossan! — Vaktmästar Svensson ansågs för
en originell gubbe, en man af gamla stammen, och det
gaf honom en viss rättighet att ej behöfva välja sina ut-
tryck annat än inför sina öfverordnade. — Ställ henne i
spiseln, så glömmer hon allt annat.

Fru Svensson följde lydigt sin mans befallning, men
Euphrosyne brände upp plättarne, således intet tvifvel mer,
hon var verkligen kär. Fru Svensson underrättade sin
man om detta bedröfliga faktum och denne tog sig funder-
samt om hakan, der skäggstubben frodades.

— Det är då ett spektakel, att den dumma gåsen skall
gå och klibba sig fast vid en sådan syltfot som Svan;
karlen kan ju inte försörja sig själf, mycket mindre en
hustru.

— Du kan ju hjälpa dem litet — menade den bekym-
rade modern.

Men det var just, hvad vaktmästar Svensson ej kunde.
I olikhet med sina embetsbröder hade han ej samlat någon
nämnvärd förmögenhet, han var för hederlig eller för lat
— kanske bägge delarne — att slå sig på procenteri, så-
ledes återstod för honom endast den gammalmodiga utvägen
all lägga af på lönen. Han sparade, det låg i hans natur,
men kapitalet på banken ökades blott föga år från år, spar-
samhetsvägen måtte vara för gammalmodig att medföra
några öfverraskande resultat.

— Skaffa honom en plats — uppmanade fru Svensson,
som oombedd åtagit sig att vara de ungas förespråkerska.

— Hm, det är redan två vaktmästare för mycket i
verket.

— Två eller tre gör väl ingenting.

— Ja, jag får väl försöka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free