- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
144

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

undrar nog hvar jag är. Adjö med dig! — Kommer du
hem i eftermiddag?

Han nickade tyst och lät henne aflägsna sig utan att
följa henne. Hon rynkade ögonbrynen, som om hon känt
sig stött öfver denna brist på belefvenhet, men förjagade
genast sin misstämning och gick med ett segervisst leende.

— Han är afundsjuk, endast afundsjuk, mumlade hon
under gåendet.

Tankarne jagade hvarandra i hennes hjärna, men hon
var ej det minsta missnöjd med sin dag, tvärtom. De
underhaltiga egenskaper, hon trodde sig ha upptäckt hos
Sven, förde dem närmare hvarandra, hon tyckte, att de
ej sänkte honom, de höjde i stället henne. Och oväntadt
föll det henne in, att Sven var afundsjuk äfven på henne.
Först syntes denna tanke henne så oerhördt enfaldig, att
hon med förakt sköt den ifrån sig, men ju mer hon gjorde
för att jaga bort den, desto oftare kom den åter. Hon
höll fram den till beskådande, vred och vände den på alla
sidor och när hon ändtligen sett sig mätt därpå, började
hon finna det helt naturligt, att Sven ej ville veta af hen-
nes framgångar, ja rent af sökte motarbeta dem, innan
han själf hunnit blifva något.

Hon bet hårdt ihop sina små hvita tänder. Alla män-
niskor voro falska och baksluga och han, som hon förut
ställt så högt, var ej bättre än de andra. Det retade och
gladde henne på samma gång, mest dock det senare.
Men hon visste ett säkert medel att hämnas och visa sin
öfverlägsenhet. Hon kunde lätt erhålla en roll och visa
sin talang, frågan var blott, om direktör Ahlströms pris
stod i rimligt förhållande till den blifvande framgången, på
hvilken hon aldrig tviflat.

— Jag skall gå till direktören i morgon, tänkte hon
— jag missförstod honom bestämdt. — Nej inte i mor-
gon . . . inte förrän i nästa vecka . . . nej inte då heller,
längre fram, men jag skall akta mig att dröja för länge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free