Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men i stunder av stark själsspänning har han lika svårt att
undvara den lilla tingesten, som den falske markisen har
svårt att bemästra sin.
Och nu mat! Lantluften ger aptit. En rond i köket ger
nedslående resultat, en kaka bröd, en klick smör, ett stycke
ost. På det senare lägger hunden i ett obevakat ögonblick
beslag. En påse ärter spolieras av tuppen, som stolt över
fyndet lockar in sina fruar genom fönstret. Never mind!
Han befinner sig inte i en öken. Han finner en påse
makaroner. Dem går han ut och sår i jorden. Hör han inte kor
råma? Där det finns kor, finns det mjölk. Och här står en
tillbringare! Bara att gå och hämta! Så förtjusande enkelt
lantlivet är! Kanske finns det ock en kalv och här finns en
ugn. En ugn och en kalv bli en kalvstek. Men djuret skall
dödas och se! Han finner en revolver i bondens ficka. Med
revolvern i fickan och tillbringaren i handen lämnar han huset,
tuggande på brödkakan. Den första han möter är spökhästen
med skynket. Han befriar djuret och får till tack se sin
brödkaka försvinna. Never mind! En lantgård är ju proppfull
med mat. En kalkon kommer emot honom, liksom erbjudande
sina tjänster. Men Bob låter inte lura sig. Djuret är läckert,
men måste skalas innan det kan ätas, vilket är en
tidsödande procedur. Då tror han mer på grisen, den där som
bekant stundom ätes helstekt. Men modersuggan får leva
på grund av den själfulla ömhet med vilken hon ger di
åt sina små. Bon dieu, de ha ju känslor dessa varelser! Han
är ingen mördare. För resten är han rörd och smickrad av
djurens tillgivenhet. Den gamla hästen följer honom troget och
knuffar honom i ryggen. Som en vän! Nu kommer även
bocken och ger honom en knuff, vänskaplig men en smula för
kraftig. Never mind! Tillbringaren höll. Han reser sig, men
bocken är lekfull och vill inte låta honom resa sig. Gott,
han sitter inte illa där han sitter under det lummiga
äppelträdet. Bocken muggar glupskt ur äppelkorgen; genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
