Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rad i dem, så skulle den människan veta mer om
livet än de flesta av oss andra, som tro sig ha levat.
I belysningen av fru Undsets senaste religiösa
romaner står det klarare än förr, att hennes
författarskap allt från begynnelsen kretsade kring
tillvarons centrala etiska problem. Skalar man bort
miljöskildring och psykologiska detaljer i hennes
tidigare arbeten, återstår där alltid samma
frågeställning: hur skall du komma igenom ditt liv,
hur skall du rädda vad som har något värde i det?
Alla dessa ensamma kvinnor, stolta och förstulet
livstörstiga, på kontor eller hemma i glädjelösa
hyresrum, med en sotstrimmig himmel över sig och
en ostillad längtan inom sig — alla ställas de
obarmhärtigt inför valet att antingen byta bort
sina krav mot ett intigt surrogat för vad de ändå
aldrig nå, eller också modigt hålla ut och rädda
de fattiga värden som livet dock beskärt dem. FÖr
de gifta kvinnorna i hennes nutidsskildringar
gäller det i grunden samma sak. Fru Undsets första
roman börjar helt sensationellt med raden: »Jeg
har vaeret min mand utro». Men Marta Oulie,
dagboksskriverskan, skall få föga glädje av den
otroheten; den hämnar sig som ett svek alltid gör
det hos den norska moralisten. Vad blev slutet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
