Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack ja, den gamla drömmen, säger skeptikern.
Hur många ha icke i alla tider predikat något
liknande, och motiverar kanske någonting att
jorden just nu skulle bli ny? — Javäl, men för
henne är drömmen blodigaste allvar, gripande
som all djup övertygelse. Det står en helig zon
kring varje lågande förvissning, en rymd av värme,
i vilken förnuftets gamla korpar sjunka hop med
brända vingar. Väga vi värdet av en tro efter dess
säkra borgen på uppfyllelse — då blir det ej
mycket kvar av all mänsklig förhoppning. Men väga
vi den efter dess egen hänförelse — då var denna
mäktig nog. Ty den hade kraft att rädda ett
tröstlöst liv ur förtvivlan och spänna hymnens
himmel över det.
Det värdefullaste Edith Södergran skrivit
tillhör dock knappast detta centrala skede i hennes
produktion, men den bild man behåller av
diktarin-nan i hennes fulla kraftutveckling är bilden av
den extatiska sierskan. Man må se på henne hur
man vill, man kan finna den ständiga
jagbetoningen och självhärligheten motbjudande, förneka kan
man inte den sällsynta inspiration som bär denna
förkunnelse. Och dock, något för människor att
leva på är den helt säkert icke, därtill är den allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
