Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungarna kröpo ned i dikena och bräkte hans
namn: Ahabraham. Gummorna fräste. Och
gubbarna sågo varann stint i ögonen, spottade och
mumlade: Va fan är det för ordningar? Är det
inte vår mark?
Varje dag vid middagstid vandrade lille
ingenjören upp till Backarna. Ibland höll han doktorn
under armen, ibland Björner, ibland Louise. Far
och dotter voro båda konvalescenter, bleka och
utmagrade. De gingo mycket långsamt och
stannade då och då för att räta ut ryggarna. Uppe hos
smeden dröjde ingenjören en stund, grävde med
käppen i sanden och andades tungt.
Jo, galant, ingenjörn. Men si inte förslår det
med de fyratusen jag fick. Nej tusan, bolaget
får allt satsa lite till. Men så ska di få si ett grant
hus, jäklar anamma -
Ja inte ännu, kära Andersson, vi får väl se
till hösten -
Nå då får väl Larsson kritsa åt mig. Jag har
tagit för femhundra riksdaler från hanses snickeri,
så han ska väl veta hut.
Om vi hade kunnat riva på Blekängen, så hade
vi fått en del timmer och sådant -
I hellskotta! Det murkna rasket - det stinker av
Bromsen.
Ja, ja, mumlade ingenjören och kröp som en
liten skalbagge uppför backen. Han satte hand i
strut för mun och hojtade åt Abraham, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
