Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju inte den sorten, som tycks existera mellan dig
och Caroline - den är gud ske pris lättfattlig.
Men det finns andra sorter. Jag har ju haft
anledning att fundera över saken. Jag tror till
exempel inte att beundran för en man, en hjälte, är
särdeles farlig för oss kvinnor eller många av
oss - i det här hänseendet. Å nej, en man, som
vi verkligen beundrar, kan vi nog hålla på
vederbörligt avstånd - om vi nu eljes har skäl till det.
Vi ha kanske på känn att vår beundran skulle
svalna skamligt. Nej, det finns annat som är
betänkligt värre: två delar medlidande och en del
purt förakt, till exempel. Det är en farlig
blandning. Och det är kanske orsaken till att det sätts
så många sjukliga och undermåliga barn till
världen.
Benbés tanke gick ofrivilligt till flickan Sanna
och åter hart när skrämdes han av röstens kyliga
lugn.
Fru Lillemor fortsatte:
Ja, min käre Ben, så var det i alla händelser
den gången. Två delar medlidande och en del
förakt. Du får inte missförstå, vad jag menar
med förakt. Jonathan var och är väl ännu trots alla
konstigheter en präktig och god människa. Det
är inte förståndsförakt jag menar utan snarare
känsloförakt. En fräckt frisk människa, som jag
alltid har varit, hyser en sorts förakt för
sjuklingar - det kan inte hjälpas det, hur okristligt
det än må låta. Och jag - tillfogade hon åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
