Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Ur en clowns katkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskap måste lugna henne. Jac tycks ha märkt
det - han vinkar lugnande mot logen. Nu
kommer han rakt hit - han haltar lite - han -
öh, öh - (undertryckt ivrigt) Glad att se er Jac.
Jac likaledes. Tack, tack, hur mår ni?
Hallåmannen. Hm, hm - Jac själv öppnade
glasdörren för att skaka tass med mig - den
tassen ska inte tvättas på en vecka. Han bar frack
av någon sorts brun mocka - aha alldeles som
Siv - scharlakansröd väst med guldbroderier, vita
byxor med stora rubinspännen, halvhöga stövlar av
vitt skinn med rubinknappar. I högra handen håller
han en fotshög skallra av silver med
guldkläppar och en stor röd spinell i toppen. Det är
en hedersgåva av staten Missouri som han fick
då han personligen deltog i räddningsarbetet vid
översvämningen för några år sedan. I andra
handen håller han en tunn bok i vanligt brokigt
pappband - det är antagligen clownkatkesen. Nu tar
han upp något och lägger på bordet - men vad är
det? - jo det är ett par bruna mockahandskar.
Det var besynnerligt - det är små damhandskar.
Själv har han stora smala händer. Antagligen en
suvenir, en mascot. Ännu har han inte hälsat
fast publiken blir alltmera arbetsam - han går
tillbaka till barriären - aha - han ska gå runt
arenan för att hälsa riktigt som clown. Där
marscherar han och skallrar och skallrar och nickar
och nickar som en riktig nickegubbe. Det haglar
blommor. Och slängkyssar sen - ack den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
