Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Ur en clowns katkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barriären och ger honom en smocka. Repetition utan
slagsmål intresserar ingen verklig clown. Han måste
känna att han lever. Pulsen får inte slakna tämjd
av tama ord. Spela med publiken? Jag har aldrig
gjort annat hela mitt liv. Jag är clown, icke munk
som spelar mol allena med Vår Herre.
Då pajazzo beträtt arenan är publiken hans
egendom likaväl som han publikens. De äro barn
i samma vagga, gungar du, så gungar jag. Samma
öde, samma äventyr sluter oss för en timme i
sitt famntag. Det har sagts om scenen till exempel
att den är ett rum, vars fjärde vägg tagits bort
— se ej dit o sanne konstnär, vakta väl din själ,
låt dig icke influeras av publiken, rikta blicken
mot teatervinden, där bor guden, där står han,
som håller tråden.
Ack ja, store konstnär gör du bara så — låt
dig inte influeras av publiken så kan du
åtminstone vara viss om att publiken inte låter sig
influeras av dig. En brandmur av tomhet skiljer er
åt och du kan gärna prata vad smörja som helst
— ingen hör dig. Nej min käre konstnär är din
roll och hjärta kurtisant, kurtisera då — publiken,
är det tragiskt, vredgat, gissla då — publiken,
vill du skratta — skratta i dess armar, vill du
gråta — gråt i samma näsduk — — — som publiken.
Men min kurtisante konstnär — vill du, som
jag tillrått, spela med publiken skall det ske just
som vid en fin och skarp kurtis — ingenting får
märkas av den som ingenting får märka —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
