Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. När fyrverkeriet slocknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann mycket tilldragande — han blev för mycket
för hennes känslor. Hon lutade sig tätt intill
honom och viskade på ett sätt, som hon själv
fann mycket blygt och kvinnligt: Abel, du låter
mig på så många sätt förstå, att du håller av
mig. Men du är för finkänslig att uttrycka dina
känslor. Är det då jag som bör säga första ordet?
— Den unge mannen blev mera skrämd än de
Grazy. Hans enträgna uppvaktning i syfte att
skona Tracbac kunde onekligen tas som en dold
kärleksförklaring. Han nästan skrek: Men jag är
ju förlovad, Sanna, jag är förlovad! — Flickan
rätade på sig, hennes bleka finniga ansikte
rodnade starkt och hon svarade efter några minuter
med mycken höghet: Då har ni handlat illa mot
en kvinna som visat er förtroende. Jag beklagar
min far, som har er i sin tjänst.
Ingenting ont som inte har något gott med
sig. Skrämd av den hotande faran reste Abel
Rush bus bas till Frisco och gifte sig. I ett par
år hade han varit halvt om halvt förlovad med
en söt och präktig liten judeflicka, Ester, men
en plötsligt uppflammande ehuru obesvarad
förälskelse i vackra Siv hade gjort hans känslor för
Ester vacklande. Sannas frieri gjorde slag i saken
och gav den unge mannen en hälsosam maning att
hålla sig till den snälla flicka, försynen beskärt
honom. Bröllopet stod inom några veckor, Benbé
och Caroline representerade Tracbac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
