Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
När linden står grön
får jägarn sin lön
uti skogen.
Ut.
Ridån faller för att omedelbart åter lyftas. Scenen
oförändrad, men belysningen grå, trist morgondager.
Anne-Marie står ett stycke framför fönstret med
ansiktet vänt mot rampen. Hon är blek, saknar uttryck, stel -
eljes oförändrad. Ögonlocken hållas under hela scenen
ända fram mot de sista replikerna något sänkta. Hon står
till en början orörlig och tycks okänslig för ljud och
beröring.
Mina, utan förkläde, alltså i hela sin stass, står vid
ridåns uppgång framför klockan som hon just nu satt i
gång, stänger dess dörr och börjar skyndsamt befria
möblerna från överdragen. Efter ett ögonblick kommer Bina
till hjälp, de båda systrarna flaxa från möbel till möbel
som fula grå fjärilar, de yttra icke ett ord men giva
varandra anvisningar och uppdrag med gester. Vid
Anne-Marie fästa de ingen uppmärksamhet, endast att Mina en
gång ställer sig framför henne och fingrar på hennes
kinder för att skaffa dem färg.
Anne-Marie fullständigt oberörd.
Först när moraklockan börjar surra till slag, rycker hon
till - helt lätt - och går med långsamma, avmätta steg
fram till stolen, där hon intar den inlärda ställningen.
Alltsammans fullkomligt lugnt.
Systrarna ha nu lagt sista handen vid städningen. Mina
upptäcker att Anne-Marie bytt plats och pekar på henne.
Klockan slår åtta.
Systrarna lyss. Bina skyndar bort till entrédörren och
öppnar på glänt, ger tecken att hon hör någon komma.
Efter en sista hastig överblick försvinna systrarna i resp.
rum.
Anne-Marie orörlig.
Man hör nu tydligare och tydligare långsamma och
hårda steg i stentrappa. Stegen tystna. Det knackar.
ANNE-MARIE
lågmält, med tom men icke obehaglig röst.
Var så god och stig in.
15. - Bergman, Marionettspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
