Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
årsdagen af konungens kröning. Mellantiden fylldes med
otaliga lyckönsknings-deputationer och berättelsenia om
jubilerandet i Norrige och i landsorterna. Uti Slottskapellet hölls den
11 Maj stort ordenskapitel med ordensprocession; efter
ordenspredikan af ordenskapellanen, hofpredikanten E. M. Tegnér, höll
ordenskanslern, excellensen Rosenblad, talen öfver och till de
sedan nästföregående kapitel aflidne och utnämnde. Ceremonien
så att säga stördes hela tiden genom de våldsamma
hostnings-stötar eller hugg, om ordet tillåtes, som besvärade den arme
grefve Brahe, med samma regelbundenhet som minutskotten vid
en kunglig begrafning, och med ett echo mot kapellets tak, som
påminte om grifthvalf. Aldrig glömmer jag den hostan.
Derefter gaf konungen företräden åt de utländska sändebud, hvilka
från sina monarker skulle frambära lyckönskningar; och så gaf
han middag för serafimerriddare och andra kommendörer. På
aftonen uppfördes i den med vaxljus eklärerade kongl, theatern
en art galaspektakel: Ouverturen till Dido och Æneas af Kraus;
»Synen» ur Tegnérs poem »Svea» deklamerades af Georg Dahlqvist
och slutligen en ny pjes af C. W. Böttiger: »En Majdag i
Wärend». Förtjusningen i salongen öfvergick om möjligt den
vid spektaklet den 6 Februari.
På Ladugårdsgärdet hölls i Juni lustläger, och
Midsommarsdagen på eftermiddagen höll den gamle kungen revy, i
när-, värö af 30,000 åskådare. Han satt i 4 timmars tid till häst
och besökte särskildt hvartenda regemente. Konuugen deltog
äfven de följande dagarne i truppernas rörelser med en raskhet
och ungdomlighet, hvilken väckte så mycket’ större rörelse, som
han icke hade visat sig till häst allt sedan 1838, då, som
bekant, han blef kastad af hästen i närheten af Djurgårdsbron och
dervid bröt eller læderade ena skulderbladet. Nu, i sitt
åttationde år, flög han med hängande tyglar fram och åter under
flera timmars tid med sådan fart, att sviten knappast kijnde
hinna följa honom. Och derefter deltog han, efter en så ovanlig
och vid hans år oerhörd motion, uti festerna i paviljongen på
Drottningberget, såsom om alls ingenting passerat. Vid sitt
sista afskedsbesök i lägret, aftonen den 4 Juli, sade han på
svenska till truppenia: »Gud välsigne er; kanske jag ser er al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
