Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
boksamlare här och der gängse, men jag har aldrig fått det
besannadt annorlunda.
Under tiden’arbetade jag, så godt jag förstod, på
tillvägabringande^ af en svensk postreform. Postväsendet bestod
nästan uteslutande af döda bokstäfver, machinmessig slentrian
med några nya lappar på gammalt kläde, som alstrat allmän
håglöshet vid tjenstgöringen och en alltmera stegrad bitterhet
hos allmänheten, hvilken i sin obekantskap med ämnet
skyl-lade alla fel och obehag ganska obilligt ensamt på
tjenstgöringen. Särdeles vände sig det i anonyma artiklar uttalade
missnöjet emot utländska brefvexlingen, som ock visserligen
befann sig i stor oreda under en styrelse, hvars ledamöter
aldrig lagt hand vid det praktiska. Missnöjet vexte till storm.
Elektriska telegrafernas införande hade visat svenska
allmänheten skillnaden emellan snabba och tröga kommunikationer.
Jernvägsnyheten stod på väg att intränga i våra landamären.
Alla ropade på postreform och ställningen blef ohållbår. Första,
något litet sakkunniga, uppslaget från min sida var en längre
uppsats i Stockholms Aftonblad, 16 Aug. 1856, om Sveriges
utländska brefvexling och hvad allmänheten hade att sjelt
iakttaga: det var första försöket att undervisa publiken.
Dernäst, då styrelsen ändock icke tycktes vilja röra på sig, ingaf
jag till utrikesdepartementet eller dess chef en "Promemoria
af 19 Juli 1858", hvari sades helt uppriktigt att styrelsens
egen organisation öfverlefvat sig, att de gällande
postkon-ventionerne med’ utländska postverk vittnade om de svenske
underhandlarnes ringa detaljkunskaper; att dessa konventioner
förhindrade och förlamade fri utveckling af svenska postväsendet;
att kommunikationerna voro dels otillräckliga, dels misslyckade
och allt för mycket splittrade; att postbefordringarna icke voro
helsosamma; att postpersonalen saknade bildningstillMLen, bröd
och utsigter; samt att den annalkande jernvägsinstitutionen
skulle kullkasta den gamla postverksbyggnaden. Promemorian
föreslog slutligen att svenska postverket i Hamburg skulle
användas till bildningsanstalt för unga svenska postadepter; att
duglig person skulle utsändas för att studera de nyaste före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
