Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
till protokollssekreterare i Finansexpeditionen i dennes unga år.
Men nu var samme Bernhard ständig sekreterare i Svenska
Akademien, som egde Posttidningen och hennes Gustavianska
annonsprivilegium. Beskows bref dröjde länge. Denna långa väntan
oroade W. i begynnelsen, men ju längre den blef, desto mer
tycktes han åter fatta mod. Den 10 Januari lefde han: »ännu
i den största okunnighet om utgången af vår sak och hade
ingenting med sista post derom. %Mitt bekymmer är stort, i
synnerhet i afseende på1 finanserna». Den 15 skref han: »Jag har
ännu icke hört af något resultat från Beskow af min-afsägelse.
Jag skrifver nu for att be honom skynda på afgörandet.
Ovännerna hade brådtom att kungöra katastrofen, hvaraf man ser att
de hafva intima liaisoner på högsta ort. Deconfituren för mig
är stor. Den hade kunnat undvikas om, efter svaret på
stormlöpningen, vi, som jag ville (!), varit mera hofsamma och framfor
allt vaktat oss för den förklaringen, att regeringen ej kunde
vidtaga något emot tidningen, uttryck, som för mycket inneburo
både trots och utmaning, för att ej reta till vederläggning. Jag
ogillade dem, det vet Tit.(!), men Hazelius svarade alltid att
»man måste hälla i sig, och Tit. sjelf förklarade, i anledning af
mina betänkligheter vid dess yttranden i öfversigten, att de
gillats af H—s. Jag borde då vara säker. Hans ställning
berättigade mig att tro det han, för att nyttja ett vulgärt uttryck, väl
kände hvad krpppen tål. Jag skickade för 14 dagar sedan en
liten vederläggning af Vinterbladets påstående, att jag orätt
öfversatt »kathegorie». Så skuggrädda trodde jag oss ej på en
gång ha blifvit, att ett försvar för en öfversättning ej skulle
kunna införas, helst då ännu ingenting var afgjordt i
hufvudsaken. Intill dess är jag utgifvare och ansvarig både för mina
öfversättningar och annat, med full rätt att det försvara. Under
denna oroliga väntan på utgången har jag ingenting (manuscript)
att sända, och icke heller lust att arbeta för en tidning, som
blott tillskyndar mig förluster och ledsamheter, och som jag är
glad att slippa ifrån, ångrande af innersta hjerta att jag låtit
inleda mig i den, sedan jag en gång var qvitt den», o. s. v.
Detta var nu ganska påtagligen slängar åt Hazelius, som
ansågs ådragit honom olyckan. Denne gjorde livad han kunde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
