Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 . ’
af Orleans uppdraga högsta makten. Och Lafayettes ord: »Sire,
i er skola vi finna den bästa republik», sades ej i hötel de Ville,
utan åtta dagar tidigare, i Palais Royal. Och hertigen svarade
genast: »Icke den bästa bland republiker, ty äfven den bästa
duger icke». — Nå, återtog Lafayette: en monarki då, med
republikanska institutioner? — »Ja, svarade hertigen, en monarki
med republikanska institutioner, det gillar jag; men republik,
på intet sätt». Ofta har jag velat upplysa att ett hötel de
Ville-programm aldrig existerat, och en gång uppsatte jag skriftligen
berättelse härom; men Casimir Perrier ville ej låta den, ens
anonym, inforas i tidningarne, utan lofvade producera den vid
lägligt tillfälle från tribunen, men detta tillfälle kom aldrig».
Alla besparingar ur civillistan förnekade Ludvig Filip: »Jag
nedsteg från thronen med 30 millioners skuld. Man seqvesterade
min familjs arfgods och de inkomster, som voro mina barns
enskilda egendom. Man ville att familjen Orleans i landsflykten
skulle lära känna fattigdomen; välan, mina fiender kunna vara
nöjda: vi hafva lärt känna den. Jag vill att det skall bli
bekant, att konung Ludvig Filip, den konung som helgat Versailles
åt all sitt lands glans, har, jemte de sina, erfarit de hårdaste
försakelser. Jag fordrar blott att de olifca orsakerna till mina
skulder efterforskas och kungöras, så att hela Frankrike får lära
känna dem. Men man skall icke göra det — visst icke». Hvilka
ämnen till märkvärdiga jemförelser emellan 1848 och 1870!
Efter Ludvig Filips abdikation och afresa var hertiginnan
af Orleans, som män ville göra till regentinna i sin sons,
grefvens af Paris, namn, den sista, som stannade qvar en stund i
Tuilerierna, med sina söner. Man vet att hon derifrån
begaf sig till fots till deputerade kammaren, ledsagad af begge
sönerna och sin äldste svåger, hertigen af Nemours, som egentligen
enligt lag skolat uppträda såsom regent under sin brorsons
minderårighet, men denna dag, såsom impopulär, ansågs böra blifva
förbigången; vi hafva redan förtäljt att hon misslyckades och
måste hufvudstupa fly ur salen, för de gevärspipor, som från
läktarne riktades emot henne. Med mycken möda fördes hon
af nationalgardet till invalidhötelet, men förlorade i trängseln
sin yngste son hertigen af Chartres. Grefve de Mornay, bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
