Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Ludvig Napoleon fullföljde, slag på slag, sin seger. Den
10 Januari (1852) "landsförvisade han nationalförsamlingen",
såsom man då för tiden uttryckte sig: d. v. s. han gaf ett
dekret, som delade i tre kategorier de personer, "hvilkas
närvaro i Frankrike kunde hindra lugnet att återvända": 1)
öfver-bevisade att hafva deltagit i de sednaste upproren, skulle
deporteras (till Guyana eller i lindrigare fall Algier); 2)
anförarne för socialismen skulle fördrifvas ur republikens område
och, derest de försöka att återvända, deporteras; 3) mot
regeringen våldsamt fiendtliga, skulle tills vidare aflägsnas ur
Frankrike. Cavaignac, Pierre Leroux, Michel de Bourges och
Jules Favre funnos icke på proskriptionslistan; Charras blef i
sista stunden benådad uppå en mängd officerares förbön; men
advokaten Emile Péan, förstädemas älsklingar Agricol
Perdi-guier och Lafon, muraren Nadaud, väfvaren Greppo,
skärslipa-ren Faure drabbades. Bland "tillsvidare aflägsnade"
uppräknades Bedeau, Lamoriciere, Changarnier, Chambolle, Lasteyrie,
Duvergier de Hauranne, Baze, Leflö, Creton, Emile de
Girardin o. s. v. Den 11 lät diktatorn sjunga Tedeum i alla
Frankrikes kyrkor, med anledning af den för honom så
segerrika omröstningen: den 12 upplöste han i ett enda
dekret, i ett drag, alla nationalgarden på republikens hela
territorium, och anbefallde en ny organisation i deras ställe. Den
14 oktrojerade han åt Frankrike en alldeles ny konstitution,
som han sjelf ensam författat. Den 23 konfiskerade han
Orleanska familjens egendomar och till försvar för åtgärden,
som isynnerhet i England ogillades och af Times ansågs vara
det första fel presidenten begått, anförde Moniteuren att Ludvig
XVIII gjort på samma sätt med Napoleonidernas. Derefter
började han benåda: Péan, Parfait, Martin, den unga professorn
i medicinen Deville, Pereira, Lachambaudie, Pierre Dupont.
Bland 66 landsförvista fingo 30 stanna i hemlandet. General
Montholon räddade med sina förböner åtta olyckliga från
deportation. Generalerna Changarnier, Lamoricière, Bedeau och
Leflö måste verkligen resa, men fingo under
landsförvisningstiden tillstånd att behålla sina franska aflöningar. Cavaignac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
