Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Den 30 Sept. 1854 uppställdes statyn på sin fotställning,
(man klandrar pelaren såsom alldeles för hög) och
aftäck-ningen skedde deh 21 Oktober, på dagen 588 år efter
Jarlens död. Man gick först i procession från rådhuset till
Riddarholmskyrkan, der stadens pastor primarius d:r
Pettersson höll tal framför altaret, derpå gick man till statyn,
hvars täckelse föll efter tal af stadens förste styresman,
öf-verståthållaren grefve J. Hamilton; till sist gafs på stora
börssalen subscriberad middag, medan underhållstagarne vid
stadens alla barmhertighetsinrättningar bespisades annorstädes
med god måltid. Förf. erinrar sig ännu lifligt den
sensation, som i kyrkan väcktes, då talaren vid altaret, när
han skulle till att nämna Jarlen, dagens hjelte, salvelsefullt
afbröt sig med den parenthesen: »det förtörnar dig ju icke,
o Gud, att en dödligs namn i Din helgedom uttalas» —
helst då, enligt både kyrkolag och ritual, i så mångfaldiga
år snart sagdt dagligen alla slags menniskors namn, både
dödas och lefvandes, i kyrkorna uttalats från predikstolarne,
och, ehuru måhända mera sällan, äfven från altaret inom
ringen.
Hur än må vexla dagens strider,
han i vår häfd med säkra drag
skref in, som arf, för alla tider
sin hufvudstad, sin frihetslag.
Hans ära vexa skall med båda,
så långt de nå på jordens ring,
och vill hans minnesvård Du skåda,
du Stockholmsbo, — se dig omkring.
Om Gustaf-Adolfs-statyn i Götheborg och dess första
missöden, är förut taladt (Mina Samtida IV: 131—132).
Nü är att tillägga att den tyckligen och högtidligen
invigdes den 18 November 1854. Som kongl, familjen
blifvit genom stor deputation ordentligen inbjuden att
högtiden öfvervara, fick kronprinsen verkligen resa dit, fastän
så sent på året och så långt; konungen beordrade dit
kontingenter af alla de regementen, hvilkas fanor föra någon
inscription ifrån den store segerhjeltens krigståg. Kronprin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
