Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de knäböjande, mumlande något, som de hvarken förstodo eller
fullt uppfattade medelst hörseln.
I flera timmar skulle enligt regeln vapnen härdas; men
denna gång fortskred ej härdningen, hvilken ej heller var af van-
ligt slag, mer än en halftimme. Vapnet skulle inte skydda
sin ägare, utan det skulle välsignas, på det att den välsignade
kulan inte skulle förfela sitt mål. - Det var sålunda en härd-
ning af ovanligt slag, som denna dag verkställdes. En sådan
härdning hade Meijer förut aldrig företagit sig. Han hade ej
förstått sig på densamma utan nu lärt sig den af pater Myoso-
tis, som vetat att taga bra bataldt för lärandet afi denna
konst ?- eller för att komma sanningen närmare: för detta
bedrägeri.
Munken visste mer än väl, att han for fram bedrägligt;
icke så pistolsmeden.
Efter en halftimmes förlopp förklarade munken, att pistolen
och kulan voro invigda till sitt ändamål och han öppnade åter
dörrarne till det allra heligaste, hjälpte gamle Josef upp från
bönepallen och förde därefter jungfru Frida fram till altaret,
sägande:
- Lofva inför Guds moder, hvilken utsett dig, min
dotter, till sitt redskap, att utföra den heliga befallningen.
- Jag lofvar det! stammade jungfru Frida med svag
stämma, hvilken var långt ifrån fast; och hon böjde ned sitt
hufvud mot bröstet samt darrade.
- Den heliga jungfrun har hört ditt löfte; ve dig, om
du bryter det!
- Hvad skall jag göra, frågade jungfrun förvånad.
- Hör mig, min dotter, sade patern. Kättare öfver-
svämma vårt land och de rättrognas blod flyter på fälten, där
det blandas med kättarblod. Den heliga kyrkan kan inte
skydda sina trogna mot de fördömdes angrepp. De storma
fram som orkaner och störta allt, som är i deras väg. Men
liksom orkanen upphör af sig själf, så skola kättarna äfven
till slut förgöra sig själfva och den heliga kyrkans ledare skola
triumferande trampa på deras nackar.
- Dock, medan ovädret fortfar att rasa, gör det stor
skada. Så är det äfven med kättarnes raseri. De vilda sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
