Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IX. Zerbst undergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De kejserliga soldaternas antal ökades nu genom i staden
inryckande trupper och deras vilda larm och raseri satte hela
staden i förskräckelse och ingen, som kom i deras väg, blef
skonad.
Hus brändes ned, kyrkor och kapell vanhelgades, munkar
och nunnor plundrades och förjagades.
Var rofgirigheten mättad, så uppväcktes i dess ställe otukten
och de kränkta mödrarne måste blifva ögonvittnen till sina
barns bortförande eller mord.
Plötsligt ropades det:
– Svenskarne! Svenskarne!
Svenskarne, som förut varit så fruktade, hälsades nu med
glädjerop af de arma stadsboarna, hvilka blefvo plundrade och
misshandlade af de trupper, som kämpade just för deras
egen tro.
Konung Gustaf Adolf var själf med sina gossar, då de
ankommo till Zerbst.
Han befallde genast, att staden skulle angripas och blef
af flyktingar underrättad om, att det var kejserliga soldater
som plundrade staden, hvilken likväl var katolskt sinnad.
Den första svenska afdelningen hade redan inträngt i staden,
då den sistnämnde underrättelsen träffade konungen.
Gustaf Adolf befallde då Helge Stål att med sin afdelning
följa kamraterna gifva dem kungens befallning, att de kejserlige
skulle drifvas ur staden eller nedhuggas och ingen pardon
finge gifvas. Invånarne skulle däremot skyddas.
Helge red tillsammans med sina män in i staden och
rapporterade konungens order.
Där blef ett förfärligt slaktande.
Invånarne drogo sig genast från striden och svenska och
tyska soldater tornade ihop med väldig kraft.
Striden varade ett par timmar, hvarefter svenskarne voro
herrar öfver staden.
De kejserliga jagades bort öfver fälten och massor af lik
täckte de trånga gatorna.
Det biskoplige sändebudet hade begifvit sig ur kyrkan och
låg utan all mänsklig hjälp blottad på allt och försmäktande i elände
på en af stadens gator, hvarifrån han blef upptagen och förd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
