Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 430 -
»Nej, det skall jag förvägra dig.
Jag skall lägga dig under stock och sten,
Så att du skall göra ingen man mehn!*
- Seså! utropade Carl, sedan han slutat besvärjelsen mot
gastkrystning eller gastkramning, som det äfven kallades. -
Nu är gasten åt häcklefjälls, ser du honom en gång till, så
skall jag läsa bort honom igen. - Hur var der nu med
din syn?
- Jo, jag stod och tittade mot Alte Veste. Plötsligt fick
jag se en blek man stiga upp ur jorden, just där himmel och
jord mötas. - Han närmade sig. Ibland försvann han bland
skuggorna, men plötsligt dök han upp igen. Han flydde
undan, så snart några människor rörde sig i hans väg. Ingen
patrull varsnade honörn. Han skred fram i månskenet som
ett spöke.
- Plötsligt stannade lian och fastän han var på långt
afstånd från mig, kände jag, hur hans blickar brände på mitt
bröst och jag s^ig, hur han pekade på mig.
- Skall jag dö nu? sade jag vid mig själf.
- Ja, snart! svarades det mig högt och tydligt.
- Min Gud, så gräsligt! utropade jungfru Frida.
Helge fortfor:
- Svaret kom från en soldat, hvilken kom bakom mig
och talade till en af sina kamrater, som stod i tältluckan.
Gasten hade lagt svaret i hans mun, det förstod jag väl.
- Godt att få veta det; jag fruktar inte döden, mumlade
jag för mig själf; men i alla fall drog jag mitt svärd och riktade
spetsen mot det håll, där gasten stod.
- Inte vet jag hvarför; men gasten pekade till höger om
mig; jag följde riktningen af hans finger, som bildade en lång
skugga i månskenet - och se, mina blickar träffade flaggan,
som vajar öfver konungens bostad.
- Milde Gud! utropade jungfru Frida.
- Konungens? sade Carl Frisk.
-Ja!
* Denna besvärjelse är af Carl Linnaeus antecknad i Värend år 1741
och meddelas i hans öländska och gotländska resa, sidd. 28, 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
