Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVI. Slaget vid Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fientligt rytteri och tvenne andra infanterifyrkanter ryckte
nu an likt rörliga fästningar och beredde sig att i sin tur an-
gripa svenskarne.
Några kulor från Wallensteins kanoner slogo ned tätt
bredvid konungen, som under sitt framryckande bytte om häst.
Konungen såg faran, som hotade hans infanteribrigader,
och ville från högra flygeln skynda till understöd.
Emellertid skedde svenskarnas anfall så häftigt, att de tre
svenska brigaderna under grefve Nils Brahes befäl intogo ett
af fiendens batterier och sprängde två af hans fyrkanter, samt
vände sig mot den tredje, då det kejserliga reservkavalleriet
med öfverlägsen styrka sprängde fram och drefvo svenskarne
tillbaka samt återtog batteriet.
Samtidigt hade konungen angripit Wallensteins vänstra
flygel; när underrättelsen om det eröfrade batteriet nådde
honom, blottade han sitt hufvud och tackade Gud.
Emellertid hade finnarne och småländingarne i sin tur
stormat öfver dikena och undanjagat en del af det kejserliga
rytteriet, då de stötte på tungt rustade kyrassierskvadroner,
som började röra på sig.
Då ropade konungen till Stålhandske:
- Drif undan de där svarta karlarne, de kunna komma
att göra oss ondt.
Nu hotades åter fotfolket och en ordonnans rapporterade
för konungen:
- Infanteriet börjar svikta.
Han satte sig då själf i spetsen för Smålands rytteri för
att skynda fotfolket till hjälp, ropande åt småländingarne:
- Följen mig I, tappra gossar!
Och han spängde fram med ilande fart. Han hade nyss
bytt om häst och endast få ryttare - Carl Frisk och en del
af hans skvadron förmådde följa honom.
Då sköt på anvisning af en kejserlig korporal en musketör
på konungen och träffade honom i vänstra armen.
I detsamma fick hans häst ett pistolskott genom halsen.
Konungen ville i början inte låtsas om sin blessyr utan
önskade rida vidare; men dimman sänkte sig åter öfver slag-
fältet och konungen kände, att krafterna började svika honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
