Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget / 617 (1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVI. Slaget vid Lützen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hertig Bernhard framsköt tvenne rytteriregementen på
Merseburgervägen, sände tvenne andra till det vikande fotfolkets
understöd och begaf sig till andra linien, därifrån han tog två
regementen för att därmed förstärka högra flygeln.

Därvid sammanträffade han med generalmajor Kniephausen,
som lika försiktig som tapper sade:

- Mina trupper äro i god ordning och kunna göra en
vacker reträtt.

Då utropade hertigen:

- Här är icke fråga om reträtt, utan om hämnd, seger
eller död. Konungen har stupat!

Minnespenning slagen med anledning af Gustaf Adolfs död i slaget vid Lützen.

Alla instämde med honom och intogos af sorg, raseri, och
hämndlystnad.

Hertigen ropade åter:

- Eder, vår och frihetens försvarare är död! För mig
är lifvet intet lif mera, om jag icke får utkräfva en blodig
hämnd. En hvar, som vill visa, att han haft konungen kär
- framåt för att hämnas hans död!

Modigt följde Kniephausen hertig Bernhard, som tog
öfverbefälet.

Soldaterna begärde öfver allt öfverljudt att åter bli förda
emot fienden, de störtade fram med ett så oemotståndligt raseri,
att det ej kan beskrifvas med ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>