Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVII. När konungen stupat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 634 -
Andra föreslogo, att Brandenburg skulle erhålla’Pommern
och i stället afstå Ostpreussen åt Sverige; men kurfursten
Georg Wilhelm ville, i öfverensstämmelse med huset Hohen-
zollerns principer, både hafva det ena och behålla det andra.
Tvisterna härom uppfyllde Oxenstjerna med harm och han
var mer än en gång frestad att öfvergifva mötet, men hans
fosterlandsnit höll honom kvar.
Äfven Frankrike beredde Oxenstjerna bekymmer; men
fruktan för det habsburgska husets världsvälde förmådde Richelieu
till foglighet och förbundet mellan Frankrike och Sverige för-
nyades under mötet i Heilbrpnn.
Detta möte afslöts den 13 april och omedelbart därefter
återställde Oxenstjerna kurfurstendömet Pfalz åt arfvingarne till
den olycklige Fredrik, hvars son Carl Ludvig, han trots kur-
furstens invändningar, förmådde de protestantiska furstarne att
erkänna som kurfurste därstädes.
Axel Oxenstjerna hade således genom mötet i Heilbronn
förmått hålla Sverige uppå den höjd af anseende och inflytande,
som den store konungen förvärfvat åt detsamma.
Därtill bidrog i icke ringa mån den beundransvärda enighet,
som rådde mellan svenskarne i Tyskland, en följd lika mycket
af deras egen klokhet och moderation, som af öfverensstämmelsen
mellan rikskansleren och öfverfältherren Gustaf Horn, hvilken
jämte Johan Baner och den mot några högre i svensk fången-
skap varande kejserliga officerare utvexlade Lennart Torstensson
lika outtröttligt verkade för fosterlandets ära och framgång i
fält, som Jakob de la Gardie, Klas Flemming, Per och Axel
Baner, Karl Karlsson Gyllenhjelm,. Johan Schytte m. fl. i råds-
församlingen hemma i Sverige, alla både af samtid och eftervärld
kända och erkända såsom män af upplysning, fosterlandskärlek
och samhållighet, medan Tysklands furstar, herrar och generaler
allmänt gjorde sig bemärkta genom råhet, dryckenskap, egen-
nytta, afundsjuka, trätlystnad och tygellöshet.
Den anda, som Gustaf Adolf ingjutit hos sina landsmän
och sin här, kvarlefde ännu hos låga och höga.
Svenske soldatens mod och duglighet, hans lydnad, disciplin
och mänsklighet voro allmänt kända och högt värderade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
