Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där landsvägen tog slut inne bland
husklungorna. Där borta vid stationen visslade tågen
och slamrade buffertarna som vanligt, och på
en trappa satt en hund och tjöt med nosen sträckt
mot det seglande molnet.
Vad det var gott att inte behöva möta
någon nu! Vad det var skönt då de stora, kalla
dropparna rände in i håret!
Han var redan ett långt stycke från
Korsvägen, men ännu tänkte han bara en enda tanke:
■— Om en sak var lögn, så var det väl lögn
alltsammans ...
Lögn, lögn, brusade det i skurarna som föllo.
Lögn, lögn — åtminstone för mig.
Det var just det. Åtminstone för mig, Onni
Kokko. Men kanske inte för andra. Inte för
Kalle Mäkinen, inte för mamma, kanske inte
för alla bekanta i hela trakten, inte ens för de
usla Rörströmska pojkarna, de ynkliga
svinhundarna ...
Han var ensam med sitt.
Ensam, ensam, brusade skurarna. Det rann
över hans ansikte. Men var det bara regnet,
det brände så underligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
