- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
179

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på något sätt högtidligt stämd. Han tyckte sig
åter se en glimt av mening och rättvisa, som
stärkte honom en smula.

En fjortenårig pojke lika väl som andra
behöver en fast punkt i sin tillvaro, om han skall
kunna leva. Inom Onni Kokko hade allt
gammalt och stadgat rasat samman som ett
jordskred, den dagen det där hände morbror Isak.
Ingen enda av hans forna övertygelser hade
fast mark under fotterna längre — ingenstädes.
Men om någonting dylikt hänt och man ändå
måste leva, så skapar man sig förr eller senare
den fasta punkten. Ofta gör man det av intet,
liksom Gud Fader skapade världen.
Självbevarelseinstinkten arbetar tyst och målmedvetet
i det vildaste kaos, och det finns få ödeläggelser
i vilka den ej med tiden kan bringa ett visst
mått av ordning. — Onni Kokko hade hastigt
funnit sin fasta punkt, eller åtminstone en
tillstymmelse därtill. Den blev hatet till kapten
Karr. Det var ju ej mycket att bygga ett liv på,
och allt blev därefter. Men detta hat hade i alla
fall under de sista dagarna varit ryggraden som
höll honom uppe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:01:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjonnikokk/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free