Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt lif. För det första har du ej kunnat tillfoga mig någon
skada och för det andra kan jag icke hysa någon ovänlig känsla
mot en döende; han må sedan vara hedning eller kristen.
— Tack! sade indianen. Ungt hufvud och ungt hjärta
också. Gammalt hjärta hårdt — icke skänka någon tröst.
Hvad heter du, min broder?
— Hjortdödaren är för närvarande mitt namn, men
delawarerna ha lofvat mig ett annat, ifall jag visar mig vara en tapper
kämpe under det pågående kriget.
— Hjortdödaren, godt namn för gossar, dåligt namn för
krigare. Skall bli bättre. Ingen fruktan här — han pekade
härvid på ynglingens bröst — säkert öga, stadig hand, sikte
och död ett och det samma. Snart stor krigare, icke
Hjortdödare — utan Falköga, Falköga, Falköga! Vill trycka din hand.
Hjortdödaren, eller Falköga, som han nu för första gången
benämndes, fattade indianens hand, medan denne drog sina sista
andedrag och därunder med glanslösa ögon stirrade på denne
obekante yngling, som under så svåra förhållanden lagt i dagen
så stor rådighet, snabbhet och bestämdhet.
Länge dröjde det ej, förrän han uppgaf andan.
— Så är det då slut, sade Hjortdödaren med sorgsen röst.
Det gjorde mig ondt om honom, och aldrig skall min hand beröfva
honom hans skalp, så sant jag är en hvit man. Må gärna Hutter
och Hurry förneka sin härkomst, ifall de ha lust därtill;
jag vill aldrig likna dem. Må du nu hvila i ro, krigare! Din
kropp skall icke efter döden bli utsatt för någon förolämpning
från min sida.
Efter dessa sakta uttalade ord reste Hjortdödaren sig och
placerade den dödes lik i sittande ställning mot klippan, därvid
han noga tillsåg, att han icke skulle erhålla en efter vildarnes
begrepp opassande ställning. Därpå betraktade han med tungt
sinne ännu en gång den fallne fiendens barska anlete och
började, som han alltid brukade, att åter gifva sina tankar och
känslor uttryck i halfhögt frammumlade ord.
— Jag eftersträfvade icke ditt lif, rödskinn, sade han, men
du gaf mig intet annat val än att blifva dödad själf eller döda
dig. Du var helt säkert både lömsk och förrädisk, men du
handlade efter din natur, och därför kan jag icke tadla dig. Jag
borde ha varit försiktigare och icke trott dig om så godt. Nå,
det var min första strid med en människa, och jag fruktar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
