Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det han blifvit tillfångatagen, var ett bevis för, att han redan
vunnit ett kändt och berömdt namn.
Det unga blekansiktets rykte härledde sig icke allenast från
den lyckliga utgången af hans tidigare strid, utan äfven nattens
händelser hade bidragit därtill. Okunniga, som irokeserna voro,
om »Arkens» rörelser och med de förhållanden, under hvilka deras
fiender fingo sikte på bålet, tillskrefvo de Hjortdödarens aldrig
svikande vaksamhet upptäckten af deras nya läger. Vidare var
det sätt, på hvilket han vågat sig in på udden, Wah-ta-Wahs
bortförande och isynnerhet fångens själfuppoffring i förbindelse
med den af honom visade själsnärvaron, som bildade en viktig
kedja af handlingar, hvilka alla bidrogo till hans ära. Många
af dessa handlingar hade indianerna själfva bevittnat, och
många hade blifvit dem berättade. Utan undantag förstodo de
att värdera dem alla.
Under det de i öfrigt visade Hjortdödaren så stor beundran,
undgick han dock icke en del med hans ställning följande
obehagligheter. Indianerna tilläto honom emellertid att sätta sig
på en trädstam i närheten af elden för att torka sina kläder.
Hans siste motståndare hade tagit plats midt emot honom, i det
han emellanåt höll delar af sin egen usla klädedräkt emot elden
och emellanåt kände på sin strupe, å hvilken spåren af
Hjortdödarens kraftiga tag ännu voro synliga. De öfriga höllo
rådslag i närheten, sedan de utsände krigarne återvändt tillbaka
med den underrättelsen, att inga obehöriga personer ströfvade
omkring i närheten af lägret.
Medan detta försiggick, närmade sig den förut omtalade
gamla häxan, hvars indianska namn var Björnhona,
Hjortdödaren med knutna händer och blixtrande ögon. Hittills
hade hon nöjt sig med att endast skrika, men nu började hon
öfverösa Hjortdödaren med skällsord.
— Usla blekansikte! ropade hon, du är icke en gång en
kvinna. Dina vänner delawarerna äro kvinnor, men du är ett
får. Din egen folkstam erkänner dig icke, och ingen stam af
röde män skall tåla dig i sina wigwams. Du skulle ha dräpt
vår tappre vän? Nej, nej! Hans själ försmådde att kämpa
mot dig och föredrog att lämna kroppen framför att ådraga sig
en sådan stor skam som att döda dig, din hund! Stinkdjur, vessla,
piggsvin, gris, åsna, huggorm!
Med detta måste den gamla kvinnan låta sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
