- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
159

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


NIONDE KAPITLET.



Den hälsning, som växlades emellan Hjortdödaren och
hans vänner var allvarlig. De två indianerna sågo
genast, att den präktige jägaren icke var någon lycklig
flykting, och få ord voro tillräckliga för att göra dem
bekanta med villkoren till den tillfälliga frihet han erhållit.

Chingachgook förde honom afsides för att tala i enrum
med honom.

Flickorna gjorde emellertid sina förberedelser till
aftonmåltiden. Hurry betraktade vid skenet af en eldbrand sina
mockasiner, medan Hjortdödaren uppmärksamt synade en förträfflig
bössa, hvilken varit Hutters egendom och af honom blifvit kallad
»Killdeer» (Hjortdödaren). Geväret var ovanligt långt och
hade synbarligen utgått från en ovanligt skicklig vapensmeds
verkstad. Loppet var borradt med den största omsorg, hvarje
särskild del var fullkomlig, och metallen var af ypperligaste
slag. Flera gånger lade jägaren kolfven till axeln och pröfvade
kornet med ögonen. Lika ofta böjde han kroppen framåt och
lyftade långsamt vapnet, som om han siktat på något villebråd;
detta för att pröfva gevärets vikt och för att förvissa sig om dess
brukbarhet, då det gällde att skjuta snabbt och säkert. Allt
detta skedde med ett allvar och en ifver som i betraktande af
Hjortdödarens ställning måste förekomma en hvar, hvilken
bevittnade det, formligen rörande.

— Hurry, det är sannerligen ett utmärkt vapen, och man
kunde nästan frestas beklaga, att det har fallit i händerna på
ett par flickor, utbrast jägaren slutligen. Efter hvad jag kan
förstå vågar jag nästan påstå, att det, när det föres af en säker
hand, alltid skall bringa döden. Hör blott på låset — ingen vargsax
kan ha en kraftigare fjäder — och aldrig har jag sett en mera
omsorgsfullt borrad pipa, Hurry.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free