Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med delawarernas krigsmålning och vapenprydnader. I hvardera
handen höll han en bössa med kolfven sänkt mot jorden och
vid den ena hängde en väska och ett kruthorn. Denna bössa
var »Killdeer», som han räckte Hjortdödaren, under det att han
käckt och trotsigt blickade omkring sig i kretsen.
Närvaron af två beväpnade män midt ibland dem gjorde
huronerna illa till mods. De hade själfva inga andra vapen till
hands än knifvar och tomahawker, ty deras bössor stodo spridda
rundt om, lutade mot trädstammarne. Det oaktadt bevarade
de så mycken själfbehärskning, att de ej ett ögonblick yppade
någon fruktan. Det var för öfrigt ej troligt, att de båda
ensamma männen skulle angripa den stora öfvermakten, och alla
väntade, att det skulle följa ett utomordentligt förslag på ett så
utomordentligt och bestämdt steg. Den främmande tycktes
vilja uppfylla deras förväntan, i det han beredde sig att tala.
— Huroner! sade han. — Jorden är stor och sjöarne i
Kanada äro vida. På andra sidan af dem finnes det plats för
irokeserna och på denna är det plats för delawarerna. Jag är
Chingachgook, son till Uncas och Tamenunds frände. Denna
flicka är min förlofvade och blekansiktet är min vän. Mitt hjärta
var tungt, då han icke var hos mig, och jag följde honom till
edert läger, för att se till, att man icke gjorde honom något ondt.
Delawarernas döttrar vänta på Wah-ta-Wah och förundra sig
öfver, att hon blifver så länge borta. Därför kommen och låtom
oss gå vår väg!
— Huroner! ropade Briarthorn. Detta är eder dödsfiende,
delawarernas stora orm! Låten I honom slippa bort, skola edra
spår fyllas med blod på vägen till Kanada. Hören mig, ty jag är
huronernas vän!
Under det han talade, lyftade den lömske förrädaren sin
arm och slungade sin skarpa knif mot delawarens nakna bröst,
men ett hastigt ryck af Wah-ta-Wah omintetgjorde hans afsikt,
och knifven borrade sig in i stammen på en fura. Ett ögonblick
senare flög knifven från Chingachgooks hand och träffade bättre.
Den satt skälfvande i hjärtat på öfverlöparen, hvilken med ett
genomträngande skrik störtade död till jorden.
Från det ögonblick, då Chingachgook sprungit in i kretsen
och till dess att Briarthorn föll till jorden som det fällda trädet,
hade knappast en minut förlupit. Händelsernas hastiga
utveckling hade förlamat huronernas handlingskraft, men sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
