Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Visa oss guldet... silfret.. . ädelstenarne!...
Eller du är dödens!...
Och de höjde sina bajonetter mot den gamles bröst.
Denne blinkade ej. Han kunde litet ryska och
förstod någorlunda hvad de sade.
— Jag har ingenting att visa. Vår fattiga finska
kyrka äger inga rikedomar såsom den ryska.
Soldaterna hörde icke på honom eller förstodo ej
hans brutna ryska.
— Guldet... briljanterna ... pärlorna .. . rubinerna!
De skriade likt judar på en juvelerarauktion.
— Jag har intet... har intet.
Och den gamle slog från sig med händerna.
Då grepo de honom i armarne och släpade honom
med sig.
— Juvelerna!... guldet!
Märta sökte befria sin far. Förtviflad ryckte hon i
de ryska lunsarne för att få dem att släppa taget.
Några vände sig skrattande om. Och de ropade
till hvarandra:
— Hvad vill jäntan?... Ar hon så kär i oss, att
hon nödvändigt vill följa med?... Tag henne, du!...
Nej, tag henne, du!
En af soldaterna sneglade på henne och ämnade
kanske ta henne som välförtjänt byte, då deras sergeant
ropade:
— Låt flickan följa med! Hon vet nog också, hvar
dyrbarheterna äro gömda.
Två soldater grepo Märta med stadiga tag om
armarne. Det behöfdes knappast. Hon följde godvilligt
med. Hon hade aldrig tänkt lämna sin gamle far
ensam i fiendens våld.
Utför trappan gick tåget och ned på gatan. I
närheten låg en kyrka. Dit ställde ryssarne färden i hopp
att få tag i de gömda kyrkskatterna.
Redan hade staden börjat brinna på flere håll.
Of-van kvarteren syntes flammorna från de antända husen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
