- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
636

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mark och många flera, som han nu icke kunde urskilja
för röken och sädesfälten. Men de, han iakttog, sågo
alla mer eller mindre buttra och missnöjda ut. Den
ende, som föreföll riktigt nöjd och glad, var den muntre
löjtnant Gestrin. Men så var han också i fullt arbete
vid sin kanon, medan de andra fingo sitta overksamma
och bida tiden och kulorna.

Nu sågs Döbeln rida tillbaka från sin utsiktspunkt
åt Alapää till.

Han syntes bistrare än någonsin under denna
väntans dag. Munnen hopknipen, blicken mörk,
ögonbrynen rynkade. Han stannade på landsvägen bredvid
kanonerna och riktade kikaren mot de ryska
infanterilinjerna borta vid Storbyn och jägarkedjorna där framför.

Alltjämt beskötos de lägrade soldaterna af dessa
skyttar, som dolda i den höga säden smögo sig
närmare och närmare. Och elden från de ryska
batterierna framför byn tycktes icke ha aftagit. Gång på gång
slogo drufhagelskott och kartescher ned i bataljonerna.

Detta var ju icke att härda ut. Karlarne blefvo ju
slutligen så modlösa och enerverade, att de när som
helst kunde störta upp och springa från alltsammans.

— Se! sade brigadadjutanten, löjtnant Ramsay, och
pekade på några torp, som lågo bredvid landsvägen ett
stycke framför Storhyn.

— Utmärkt! mumlade Döbeln mellan sammanbitna
tänder.

Det var tydligt att ryssarne ämnade gå till anfall.
På officerarnes rörelser med värjorna kunde han förstå
att de uppmuntrade sitt folk att gå fram.

Se!

Tvärs igenom sädesfälten, nedhukade, med
gevären i händerna sprungo några kompanier till torpen.
Så fort de nått fram och fått skydd, öppnade de en
intensiv eld, som beströk landsvägen, och bragte halfva
brigaden i omedelbar fara att nedskjutas.

Nej, detta var sannerligen icke att härda ut!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free