- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
872

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bud till general von Vegesack med anhållan om
förstärkning.

Men Vegesack tyckte det ännu var för tidigt.

— Det gör »Smörhelsingarne» godt. De kunna
gärna hålla ut en stund till, så rinner fettet af dem,
svarade han Plåtens adjutant.

Men hade general von Vegesack själf varit med vid
åstranden, där upplänningar, helsingar och
västmanlänningar sökte hindra fiendens öfvergång öfver bron, skulle
han nog inte töfvat eller talat så skämtsamt om de feta
»Smörhelsingarne».

Dessa och de andra kämpade manliga, men
fiendens öfvermakt var för stor. Chefen, öfverstelöjtnant
von Plåten, blef svårt sårad och föll af hästen. Han
fördes skyndsamt bakom linjen. Flere officerare
sårades och buros bort.

Några bataljoner af ryssarnes högra flygel hade gått
omkring Lillträsket och togo svenskarnes vänstra flygel
i sidan.

Det fanns ingen möjlighet att längre uppehålla
ställningen.

Återtåget måste anträdas.

* *

*



Ryssarne hade satt öfver bron och stormade an mot
de vikande svenska linjerna.

Högra flygeln, som befann sig närmast hafsviken, i
hvilken ån flöt ut, höll på att drifvas i sjön.

Nu hade äfven kosackerna hunnit öfver och
kom-mo i galopp med fällda lansar och under utdragna tjut
störtande mot de retirerande kompanierna.

Vid sina två kanoner stod lille femtonårige
underlöjtnanten Vilhelm von Schwerin. Ögonen glänste,
kinderna brunno. Barhufvad stod han där med det
vå-giga, ljusbruna håret fladdrande om pannan.

Hatten var slängd i gräset. Just som striden be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0872.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free