Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Flodvattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 67 —
— Min ära sitter på min klingas udd och icke i tra-
san kring min tröja.
Och så vände han kapten Lars ryggen och gick bort
till skeppar Dietricht Pfeiff.
Två timmar dröjde det, innan fartyget närmade sig
Garz. Ur dunklet dök upp en tornspira, några husgaflar
och utefter stranden kunde man skymta lägertältens långa
led. Dietricht Pfeiff ansåg det lämpligast att först segla
förbi och sedan försöka landa i utkanten af lägret. Afven
Benranglet och kapten Lars voro af samma mening.
Då man därför tyckte sig ha kommit midt för de yt-
tersta tälten, hoppade Benranglet och kapten Lars i den
lilla ekan, som släpade efter båten, och rodde i land. Skep-
par Dietricht vinkade till dem ett hoppfullt farväl och styr-
de längre ut på floden, där han ankrade.
Så tyst som möjligt med ytterst försigtiga och lång-
samma årtag rodde Benranglet ekan intill stranden. Fram-
för dem utbredde sig en god del af det kejserliga lägret.
Långt bort syntes skuggorna af några soldater, som gingo
på post, men närmare eller alldeles inpå kunde de icke
upptäcka en enda. Bundna vid några kärror i närheten,
stodo en mängd hästar sofvande med hängande hufvuden,
andra hade af krämpor och ålder lagt sig ned på marken.
Då båten stötte mot stenarne vid strauden, lyfte en och
annan af hästarne på hufvudet, klippte med öronen och
kastade en slö och förvånad blick på de två nattvandrarne.
Benranglet steg ur, och efter honom kom kapten Lars
tungt klifvande. Men knappast hade de satt foten i land,
förrän de på kort afstånd upptäckte en patrull af tre sol-
dater, som kom marscherande rakt emot dem.
— Låt oss hoppa i båten igen och ro ut på floden,
hviskade kapten Lars.
— Duger icke. De skulle höra oss, och vi riskerade
att, utan att kunna sätta oss till motvärn, bli nedskjutna
som hundar, svarade Benranglet.
— Ja, men hvad är att göra?
Benranglet teg och funderade. I närheten af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
