Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 —
om oeh göra front, fick han syn på en liten borgruin, som
låg uppe på en kulle. Den liknande mera ett stenrös än
de trasiga resterna af ett fordom stolt slott; men den tyck-
tes ännu äga åtskilliga murar och hörn, som i värsta fall
kunde tjänstgöra som fästningsskans.
— Dit upp, mina vänner I ropade han och pekade med
handen mot borgruinen. Släpp hästarne; de springa icke
bort1 Och sedan som en åskstråle dit upp och förskansa
oss bakom stenarne! Fram med pistolerna! Men skjuten icke,
gossar, förrän I sen hvitögat på de djäflarne!
Den lilla svenska kavalkaden gjorde en tvärvändning,
hoppade öfver ett dike och galopperade upp mot kullen.
Och innan de kejserlige rigtigt hunnit fatta den nya ma-
növern, hade de försvunnit bakom höjden, sprungit upp i
ruinen och på ett ögonblick vältat några stora stenar fram-
för de värsta hålen samt fördelat platserna vid de impro-
viserade skottgluggarne?
Men de kejserliga läto icke lura sig. De hade visser-
ligen i hastigheten rusat några tiotal steg förbi den punkt,
där de svenske gjorde tvärvändningen, och sedan, när de
voro i farten, ridit ett temligen långt stycke bortom höjden.
Men så snart de fingo se deras hästar stå utan ryttare
och beta på ängen och samtidigt blefvo varse ruinen, gjorde
de helt om och sprängde af mot höjden.
Ur hvar och en af borgens fem skottgluggar stirrade
två lugna, blåa, svenska ögon dem till mötes, och två svarta
pistolmynningar, hvilkas rigtare icke darrade på spetsman-
chetterna, grinade dem midt i synen.
De tjugu rofriddarne och de sex kavaljererna ryggade
till och ströko hästarne några steg tillbaka. Men de tre
furierna susade dem förbi och skulle hoppat rakt i famnen
på de svenske, om dessa haft hjärta att taga emot dem lika
varmt som de förtjänat. Men med några gälla kycklings-
skrik: »Usch! Usch! Det här börjar bli fasligt!» gjorde
damerna en ganska vacker volt och rusade ned för kul-
len, lika fort som de kommit.
Nu hölls krigsråd därnere. Att fästningen skulle ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
