- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
264

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264 —
När måltiden var slut, ropade de åter på Clärchen. De
ville ha livar sin pipa rök.
Flickan kom fram med rödgråtna ögon och lämnade
dem piporna.
Då hon skulle gå, reste sig Bemänglet, tog henne om
lifvet och drog henne bort till soldaternas bänk.
— Se så, min unge, tala nu om för mig, hur det gått
till! Hvad är det för en skurk till papist, som förfört dig?
hviskade han.
Men flickan endast lutade sig mot honom och grät öf-
vergifvet.
— Nå, hvad är det för en skurk till papist?
— Det är ingen skurk och ingen papist, svarade Clär-
chen snyftande,
— Nå, hvem är det då? Berätta det för mig!
• Jo, det var . . . ungefär en månad . . . sedan vi
flydde ur slottet, började Clärchen, alltjämt gråtande. Jag
kände mig så ensam här och hade så ledsamt . . .
— Jag kan förstå det; jag var ju icke här, brummade
Benranglet.
— Och då kom det en afton hit en ung soldat, som
hade lika ljust hår, som den där och likaså blå ögon, fastän
mycket vackrare, återtog hon och pekade på kapten Lars.
Denne, som trodde sig vara föremål för beundran, ka-
stade en i följd af nattvak och nyss intagen måltid något
talgig blick på den unga flickan, medan han samtidigt vred
sina martialiska kväfvelborrar.
—: Men den unge soldaten var icke så tjock, utan myc-
ket ståtligare och vackrare . . . Och så var han svensk som
du och de andra, fortsatte hon . . . Han kom hit på kväl-
len, beställde litet mat och så ville han gå och lägga sig.
Och jag följde honom upp för att göra i ordning hans bädd.
Och ... och... Hu — hu — hu! snyftade stackars Clär-
chen.
— Jaså! ... Hm! ... Ja, det var ju en lycklig ost,
mumlade Benranglet för sig själf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free