Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 268
af ansigtet utom ena ögat, som glödde under brättet.
Han kramade sitt pipskaft, så det höll på att brista, medan
det ena rökmolnet efter det andra bolmade ur hans mun.
Tyst satt han liks ma sina kamrater och iakttog med spänd
uppmärksamhet den intressanta situationen.
Glärchen kom ut med vin till Gyllingkorn och hans
sällskap; Bemänglet vinkade henne till sig.
— Håll tre hästar sadlade och var själf redo. Jag
ämnar föra dig härifrån. Annars kör nog tavernaren bort
dig, så snart han får veta din belägenhet. Och då står
du på bar backe... Men du nämde ju, att du har slägtin-
gar här i närheten? hviskade han.
— Nej, icke till mina slägtingar, hviskade hon för-
skräckt tillbaka.
— Nå, hvart som hälst, men här kan du inte stanna.
Clärchen nickade jakande och gick åter in i värdshuset.
Gyllingkorn och hans sällskap drucko sitt vin under hög-
ljudt och cyniskt skämt. Han sökte på allt sätt upplifva
de stackars röfvade flickorna. Men dessa låtsades icke
höra på honom, utan sutto sorgsna och tysta med nedslagna
ögon.
—- Inte vara ledsna, mina små sötungar! Hvai fanen
tar ni på eder en sådan begrafningsmin för? Ar det där-
för, att kjolen och klädningslifvet äro trasiga, så att ert
läckra skinn lyser igenom? Bah! Det är varmt nu och
föröfrigt. . . när ni komma hem till mitt slott »Norrnäs»
— vete satan hvadan det kallas så; det ligger ju inte vid
något näs utan vid en liten å.. . men min vördade stam-
far, som började som simplaste dräng och slutade som rykt-
baraste rofriddare, hade välan »trumf» då han döpte det
vid invigningsgästabudet — ja, när ni komma till mitt slott,
mina pullor, ska ni få så granna kläder, att ni aldrig sett,
ännu mindre buritj sådana. Bara ni är snälla förstås . . .
Ha, ha, ha!
Men flickorna sutto lika tysta och sorgsna, fastän man
kunde se, hur det sjöd under den stolta brunettens oliv-
färgade hy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
