Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 296 —
och blickade pâ de tunna gardiner, innanför hvilka min
älskade sof.
.. . Slutligen kunde jag icke motstå begäret. Jag kände
på mig själf : antingen skall jag vara henne när, eller också
skall jag dö. På detta sätt härdar jag icke ut att lefva.
. . . Med klappande hjärta steg jag upp på fönster-
karmen, och drog gardinen åt sidan. Jag hörde en sof-
vandes lugna andedräkt.
. .. Sakta smög jag mig in i rummet och lyssnade.
Hon vaknade icke. Alltjämt samma lugna andedrag, som
dock föreföllo egendomligt tunga och grofva.
... Jag gick fram till bädden för att smeka henne. Då
säg jag plötsligt vid en glimt af månen, som just trädde
fram ur molnen, en syn, som kom min hjärna att brinna
och väckte till lif mina svartaste demoner.
. . . Min älskade var icke ensam ; vid sidan af henne,
älven sofvande, låg en man. Båda voro heta om kinderna
och logo i sömnen.
... I första ögonblicket svindlade mina tankar. Jag trodde
att jag skulle bli galen. Hon, min älskade, som varit mitt
lif och som jag trott på som på ett helgon, och som trots
mina tårar och böner nekat mig, sin förlofvade och blif-
vande make, sin gunst — hon, som en annan sköka lig-
gande tillsammans med en man! Och denne man en kam-
rat, en vän till migl Det var för mycket för mitt unga
blod.
.. . Sedan jag stått en stund och likt en dåre stirrat
på dessa två, som lågo där så lugna i leende drömmar,
upphäfde jag ett rytande af vrede och sorg, som kom dem
att vakna och förskräckta sätta sig upp i bädden.
... Så fort min älskade fått se mig, svimmade hon —
eller kanske låtsades svimma, och föll blek tillbaka i bädden.
Men mannen reste sig och sökte springa efter sin värja.
... I en blink hade jag dragit min dolk, kastat mig
öfver honom och tillfogat honom två förfärliga sår.
. . . Gång på gång skar jag honom i ursinnigt raseri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
