Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353 —
Heinrich rätade på sig. Hans kinder glödde, ögonen
sköto blixtar och med ett leende så fullt af förakt att min
far bleknade därvid, svararade han:
— Gör den tjänsten, min herre, att icke nämna ordet
ära. Däraf begriper ni intet. Ni är en sniken och hård-
hjärtat borgare; jag en Pappenheimsk soldat. De segrar
vi vinna, den ära, som strålar kring våra fanor, de spår
vi trycka på staters och mäniskornas öden, skola förvisso
ej snart plånas ut. För oss och för mig ligger hela värl-
den öppen. Hvarje soldat kan stiga till högsta rang och
rikedom och — hvem vet? — kanhända skall jag, innan jag
dör, hålla fältmarskalkstafven i min hand, och mitt rykte
skall genljuda kring världen.
Min gode Heinrich tog till kanske något för starkt, men
så var han också ytterligt uppretad af min fars kyliga hån.
— Nå, kom då tillbaka som öfverste eller fältmarskalk
och ni skall få min dotter, har jag sagt er.
— Var lugn, min herre! Jag skall komma tillbaka,
om icke som öfverste så dock med ära, yttrade Heinrich
fast, i det han lossade armen från mitt lif.
Han böjde sig ned mot mig och hviskade i mitt öra:
— Gå nu till din far! Men i fall det är möjligt,
träffas vi på vår vanliga plats här i morgon eller öfver-
morgon eftermiddag. I annat fall skall jag hvarje dag ef-
ter skymmningen hålla mig i närheten af er gård. Jag vet
icke, i hvilket rum du bor, men fäll ned rullgardinen till
hälften och låt ett ljus brinna i fönstret, så hittar jag nog.
Ty jag måste träffa dig, innan jag reser.
— Hvad står ni och hviskar om? utbrast min far för-
bittrad, medan min faster otåligt ryckte honom i rocken
och gång på gång pekade på oss.
— Jag endast öfvertalar er dotter att återvända till er,
yttrade Heinrich!
— Hvad! Behöfver den slynan öfvertalas? utbrast min
far.
Heinrich ’ bevärdigade honom ej ett ord till svar. Ilan
Gula Brigadt-ns hjältar. • 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
