Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 439
kurländare och pomrare upp i den nya linien. Och så
snabbt är denna frontförändring verkställd, att Pappen-
heitn, då han nu för andra gången kommer rusande, finner
samma orörliga mur, samma varma välkomsthälsning som
förut.
Men pappenheimarne ge sig icke så lätt. Hingstarne
vrenskas och stegra sig i följd af östgötarnes muskötkulor,
som snärta deras länder. De vilja icke gå fram. Men
med ilskna sporrhugg och rytande svordomar drifva ryttarne
dem framåt. Vilda af skrämsel och raseri störta de in på
den nya fronten.
En dånande rytteristrid uppstår. Värjhuggen hagla.
Pistolskotten smälla. Hjelmar klyfvas. Dammet och krut-
röken stå i högan sky. Allt är insvept i en svartgrå dimma.
Mången trogen livländare och pomrare störtar död från
hästryggen. Mången käck östgötaknekt trampas ned af de
pappenheimska hingstarnes skarpskodda hofvar. Men ej
en linie vika dessa tappre. Kungen och Baner rida ord-
nande och uppmuntrande omkring. Ofversterna kämpa
med kyligt dödsförakt i spetsen för sina skvadroner. Många
falla, ännu i dödsminuten eggande sina män till orubbligt
motstånd.
Likt en ursinnig titan hugger Pappenheim med jätte-
styrka rundt kring sig. At alla sidor falla män för hans hvi-
nande pamp. Själf får han det ena såret efter det andra
men känner’ det ej. I vildt raseri gör han det ena försöket
efter det andra för att genombryta de svenskes mur.
Men ingenting hjälper. Fast som klippan stå Banérs
ryttare och besvara fiendens anfall med skarpa hugg, gifna
af kraftiga bondarmar.
Ursinnig måste Pappenheim för andra gången vika.
Men endast för att genast vända om till nytt anfall. Ah,
han ger sig icke i andra, tredje eller fjärde hugget, den
tappre fältmarskalken på den frustande stridshingsten! För-
färliga luckor ha östgötaknektarnes musköteld rifvit i hans
glesnade led. Själf blöder han af flere sår, och tre af hans
öfverstar ha stupat. Men ännu är han långt ifrån besegrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
