- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
492

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. »Smäll på de spanska hundarne!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 492 —
— Yi måste vänta ännu. Kanske de vända ryggen
till oss. Det blir bättre, bviskade Hjelm.
_ Och då vill du, att jag bakifrån skall anfalla honom
till höger? yttrade Stjernstråhle.
— Ja visst.
—- Men det är ju lömskt. Fy tusan!
— Det kan icke hjälpas. Det måste ske.
— Så får jag väl göra det då, fastän det är mig mot-
bjudande, mumlade Stjernstråhle med en suck.
Nu vände sig de båda spanska soldaterna om och sågo
inåt landet.
— Nu! hviskade Hjelm och höjde armen.
Stjernstråhle drog värjan.
Och likt indianer rusade de tre svenskarne upp och
kastade sig öfver soldaterna.
Men dessa hörde tydligen de häftiga stegen, ty i det-
samma Stjernstråhle bakifrån skulle genomborra hjärtat på
den högra soldaten, gjorde denne en rörelse, så att värj-
spetsen träffade ryggraden och slant utefter denna.
Soldaten gaf hals och började vråla fruktansvärdt.
Stjernstråhle stack honom en gång till. Då stöp han
och teg.
Den andre spanjoren hade redan hunnit draga pampen.
Men Hjelm och Klinga voro öfver honom. Klinga tryckte
till hans armar och slet pampen från honom, medan Hjelm
hårdt lade handen öfver hans mun. Och inom ett ögon-
blick var han öfvermannad och bunden med ett starkt rep,
som Hjelm haft i fickan. I gapet på honom körde Hjelm
sin näsduk, som han rullat ihop till en boll.
Spanjoren stirrade förskräckt på de tre obekanta män-
nen. Det gurglade i halsen på honom; det ryckte och slet i
benen; men intet rop fick han fram och loss kom han icke.
Emellertid hade han, just som Klinga tryckte till hans
armar, lyckats upphäfva ett högt rop. Detta i förening med
kamratens vrålande lockade dit folk. Steg hördes. Skuggor
syntes uppstiga ur dimman och skymningen^
Nu gällde det!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free