Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539 —
steins infernaliska svordomar, medan han med dundrande
knytnäfslag och sparkar sökte spränga den stängda dörren.
Då han hållit på och svurit en god halftimmas tid,
förbarmade sig en förbigående, ateistiab soldat, som un-
derligt nog icke trodde på spöken, öfver den fångne kap-
tenen och hjälpte honom att öppna dörren.
Slokörad och ursinnig styrde kapitain von Teuffelstein
stegen mot sitt härberge, mumlande grymma hotelser:
—- Fänriken skall hängas för subordinationsbrott. Sly-
nan skall jag hugga halskotan af och kasta hennes hvita
skinn för hundarne. Och hvad den flinande studentglopen
beträffar, skall det bli mig en sann glädje att i morgon
köra pampen rakt genom hans hjärta. Ty ännu lefver den
tappre riddar von Teuffelstein I —
Den gode kaptenen luffade bister hemåt. Han hade
alldeles uppgifvit att söka efter sin trolösa älskarinna. Men
det var dumt. Ty i förtröstan på att kaptenen säkert var
instängd i källaren som en råtta i en fälla, hade den
unge fänriken tagit skön Zuleima hem till sin bostad.
Sedan de skyndat genom flera mörka gator och un-
derliga gränder, stannade fänriken framför ett hus med en
låg port i spetsbågstil. På porten fanns en liten lucka,
försedd med järngaller, på det att de inneboende vid dags-
ljus eller lyktsken skulle kunna granska den besökandes
drag och döma om det var rådligt eller ej att släppa in
honom.
Fänriken knackade tre hårda slag med värjfästet på
portens ekdörr. Efter en stund hördes steg innanför; ske-
net af en lykta lyste till och en kärring stack sin spetsiga
nos intill luckans järngaller.
— Hvem är det? gnällde hon.
— Det är jag, svarade fänriken och nämde sitt namn.
Genast gnisslade portens hakar.
— Men ett fruntimmer, ett fruntimmer i mitt heder-
liga hus så här sent på natten! skrek kärringen, då hon
fick syn på fänrikens följeslagarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
