Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 611 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ack, jag är så rädd att jag skall drunkna, skrek
Benranglet och låtsades vara utom sig af förskräckelse.

— Du är då riktigt en kruka, mumlade soldaten och
beredde sig att simma öfver till Benranglets sida.

Men detta ingick icke i dennes plan. Han visste nu
allt hvad han behöfde veta och önskade endast snarast
möjligt omtala sina upptäckter för kungen.

Han sträckte därför ut stången öfver vattenytan för att
soldaten skulle gripa den och draga honom öfver, men
låtsades bära sig så fumligt åt att han stötte till soldaten. Detta
endast för att han skulle mista lusten att simma öfver.



Soldaten blef ursinnig, grep stången och drog den åt
sig så häftigt att Benranglet förlorade balansen, ramlade
omkull och satte sig på botten.

— Ha, ha, ha! Bonden dök, skrattade alla soldaterna.

Benranglet reste sig drypande våt om hufvudet. Han
låtsades gråta.

— Är du en sådan kärring, att du börjar grina för
några droppar vatten och förresten icke törs låta draga
dig öfver djupet, så må du stå, där du står, skrek soldaten
och sam i land.

Och Benranglet var icke sen att begifva sig tillbaka
till stranden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>