Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 650 —
hade dragit pamparne. Väldiga hugg delade de ut åt alla
håll. Hopar af bönder stupade rundt omkring dem. Men
hvad hjälpte väl två svenskars hjältemod mot tusen ursinniga
bönder. Snart voro de öfvermannade, kastade till marken
och bundna.
Bönderna voro vilda af glädje öfver forans återtagande
samt öfver den präktiga fångsten. De skreko, tjöto och dan-
sade på landsvägen. Här skulle statueras ett exempel. De
skulle injaga skräck hos de svenske hundarne och lära
dem inse vådan och svårigheten att eröfra deras stolta
land.
Benranglet och Hjelm hörde lugnt på. De insågo allt
för väl, att deras sista timma hade slagit och att de icke
lefvande skulle komma ur sina mordiska fienders händer.
Det gjorde dem dock mindre. En soldat måste vara be-
redd att dö hvilket ögonblick som helst. Men det var en-
dast vid tanken på de kval, skurkarne sannolikt skulle låta
dem lida, innan de togo lifvet af dem, som de icke kunde
återhålla en bäsk känsla af någonting, som nästan liknade
ångest. Hur modiga de än voro, kunde de dock icke un-
derlåta att finna det mindre behagligt att först få öron och
näsa afskurna och sedan blifva stekta vid sakta eld.
De två fångna soldaternas ögon voro stela af skräck
och förtviflan. Tunga suckar häfdes ur deras bröst. De
visste hvilka marter som förestodo dem och de jämrade
sig redan på förhand.
Benranglet rullade sig ett hvarf och vände sig mot
dem.
— Tyst! brummade han. Det blir icke bättre om i
tjuten aldrig så mycket. Bönderna skola endast skratta åt
er och anse er vara fega. Låt oss bita i hop tänderna och
tigande dö som modiga svenska soldater.
Då skämdes de två männen och tystnade,
Nu svängde vagnarne ännu en gång om, kreaturshjor-
den drefs samman, de fyra bundna svenskarne kastades
upp på ett lass, och foran satte sig långsamt i gång på eit
smal stig i motsatt riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
