- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
718

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 718 —
Hela dagen var Marie borta. Icke ens till middags-
måltiden infann hon sig. Ingen visste hvar hon fanns. Men
blåklockorna i skogen och trastarne, som sjöngo i gran-
dunklet, sågo hennes sorgsna anlete.
På kvällen gick Claus ned till stranden, för att en sista
gång ro utefter dess väna stränder. Han skulle just skjuta
ut båten, då han tyckte sig höra ett ljud som af en snyft-
ning. Han vände sig om och gick några steg framåt. Då
såg han bakom en buske Marie sitta.
Den mjuka gräsmattan tog bort ljudet af hans steg.
Marie hörde honom ej. Men då han kommit alldeles i när-
heten af henne, knastrade en gren under hans fot och hon
vände på sitt mörklockiga hufvud.
— Claus! utropade hon förskräckt.
Då han såg hennes sorgsna ögon, och spåren efter tå-
rarne på de fina kinderna, greps han af en bäfvande känsla.
Han ville rusa därifrån, han kände, att han borde det; men
han kunde det ej. De mörka, sorgsna ögonen drogo honom
med underbar makt. Längtan steg i hans bröst som en
underbar våg och ombrusade hans hjärna. Och han stör-
tade fram, tog hennes hufvud mellan sina händer och
hviskade:
Gråter du, Marie? Ar du ledsen för att jag reser?
— Ja, hviskade Marie tillbaka.
Och det är därför, som du hållit dig borta hela
dagen?
Ja.
— Men jag reser ju ej! Jag bryr mig icke om att
fara hem. Jag stannar hos dig.
Gör du? kom det,som ett glädjerop från den unga
flickan.
Och Claus drog hennes hufvud intill sig, för första
gången möttes deras läppar i en lång kyss . . .
Då skymningen föll, stego de upp och gingo mot bo-
ningshuset. Med armarne kring hvarandras midja, tätt
tryckta intill hvarandra, unga, lyckliga, tacksamma mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free