- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
1011

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. »Sannerligen tror jag inte, att det är vi i stället för gässen, som blifva stekta»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1011 -
henne. Hans ögon sade det tydligt. Men Gretchen, som
anade det, drog sig leende och rodnande något åt sidan.
— Men hur har du kommit hit? frågade Hjelm och
grep hennes hand.
— Jag har rest hit.
— Ja, det förstår jag. Men hvarför?
Ah, din storartade dumbom! Kan du ej gissa det?
skrattade Gretchen.
- Nej.
— För att träffa dig naturligtvis.
— Ahl
Hjelm betraktade sin flicka med förtjusta blickar.
— Hela sommaren har jag längtat att besöka dig. Jag
visste att ni låg i läger vid Nürnberg och att den förskräck-
lige Wallenstein fanns i närheten. Jag bäfvade för att det
skulle komma till en strid, där du kanske blef dödad. Jag
bestormade mina släktingar i Magdeburg med böner att få
resa till Nürnberg för att vara i din närhet och kunna
vårda dig i fall du blefve sårad. Men de ville ej tillåta
mig det. Vägen var icke säker, sade de, och kanske hade
de rätt. Så kom jag på den idén att fara hit till Erfurt,
där jag äfven har bekanta. Det fick jag, och nu är jag
här . .. När jag hörde att svenska hären närmade sig hit,
greps mitt hjärta af glädje. Dag för dag väntade jag att
få se skymten af de kära fanorna. Och så en morgon
kommo vi. Och jag skyndade mig genast ut för att
träffa dig. Och här har du mig nu.
Gretchen hade talat i en oafbruten ström. Hjelm tryckte
gång på gång hennes lilla mjuka hand. Men nu, sedan
hon slutat, kunde han icke hålla sig längre, utan böjde sig
ned och kysste henne på handleden.
— Men hvad gör du, tänk på alla dessa officerare, som
stå omkring och kunna se oss.
— De se oss alls icke. De se bara på kungen och
drottningen. Och för öfrigt hvad skulle väl det göra om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/1019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free