Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDESVÄGKX TILL EX LIFSGÄRXIXG.
Sara, den segrande, kände ingalunda segerns glädje i sin
enslighet.
Hvad dagarna ledo värdt hon ständigt förföljd af
formlös skugga med två svarta fläckar.
Allt bestämdare blef skepnaden, allt tydligare artades
fläckarna till ett par nattsvarta ögon. Och gång efter
annan lmskades henne i örat:
»Du ser jag flyger bra! Nu har du tid att stå vid
tro och lofven!»
I rastlöst arbete sökte hon förjaga den hemska synen.
Han vek stundtals för väfstolens slammer och
nystkronans surr, men återkommen hade han ökad fvllighet och
allt värre målföre. Hvad som förut hviskats emellanåt,
det ropades oupphörligen natt och dag:
»Du ser jag flyger bra! Nu har du tid att stå vid
tro och lofven!»
Och så började Mäster-Sara i stigande ångest föreställa
sig, att gyckelbilden, samvetets foster, fått nafvelsträngen
skuren som ett frigjordt, utvärtes väsen.
Vänner och väninnor hördes ej af i dessa
pröfnings-dagar. Men Mäster-Sara befallde öfver ett förmöget hus
och värdt ej utan sällskap. Ute på hennes udde blef
annat lif. De, som foro där förbi under mörka
förvin-tersnätter, hörde stoj och glam. Skuggor af dansande
par skymtade förbi fönstren under fiolens låt.
Men det var allt förgäfves. Väl trifdes mästaren
Ericus ej i dessa nöjens uppsluppna buller, men då de
slutat, steg han åter öfver tröskeln med ännu tydligare
skepnad och maningen ljöd nu som hafsstormens dån:
»Du ser jag fl}rger bra! Nu har du tid att stå vid
tro och lofven!»
Det bullersamma sällskapet afskedades och i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
