- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
88

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hästafot hade ansenlig lycka, och då hans guldhög värdt
ganska väldig, höll han upp i ett ögonblicks belåtenhet,
fick se den främmande och sade:

»Hvad vill denna kvinna här i åthäfvornas rike?»

Hela hofstaten svarade med en mun:

»Hon är hitkommen att efterspörja all världens styfson.»

Då brast Hästafot i ett ohyggligt skratt, och hela hans
hofstat och folk stämde in till grymt själamördande löje.
Men försten höll omsider upp och sade spefullt:

»Vet du ej, arma nunna, att den, som vill fånga en
sällspord fisk, får kasta ut sitt nät i tid och otid åt alla
fiskar och så fortfara, tills den rätte fångas?»

Därpå gaf föi*sten åter tecknet till det själamördande
hånet.

Förföljd af denna ohyggliga hofstats smädegrin, flydde
den sönderslitna drömsjälen långt bort till omgifvande
rymder för tilltagande mörker och köld, vågade icke
häller återvända dädan för de spelande åthäfvornas skull.

För att mäta vistelsen där fanns intet tidsmått, men
långa äro kvalens stunder. Ögonblicket förbytes lätt till
timme, minuten till dag och timman till år.

Länge, omätligt länge fann sig den arma själen spärrad
i dessa rymders fasa, köld och mörker.

När hon då omsider, efter ständigt anropande af sin
herre, trodde sig evigt fördömd och ville förbaDna sin
egen lifsrot, då blixtrade en stjärna fram ur mörkret och
belyste med sitt svaga sken en vacker lingonkvist.

Stjärnan var oupphinnelig, lingonkvisten likaså, huru
än de efterjagades. Men under det hopplösa jäktandet
efter dessa mål trängde dödskyla till lifsroten, och först i
medvetandets nattskymning nådde den dödligt genomisade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free