Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryggade såsom för frestaren själf. Det var finnbonden
Anton frän Gudmundrå-mon, vida beryktad som mäktig
trollkarl. Mäster-Sara själf hade en gång under sina
tuktans år varit i hans våld.
»Skulle väl den här vägen jag med!» tog fader Anton
säfligt till orda. »Och då kan jag förstå, att det blir
sällskap med domicella i afton.»
»Hvilket sällskap då?» sporde hon afvisande.
»Hå, jag är ju med vid landtdagen, så lite jag blef
bjuden till bispen i dag.»
»Och han skulle väl hällre se dig på ett stekbål, kan
jag tänka!»
* Ja, om den herren så visst vore karl att sätta dit mig.
Annars skall inte domicella ta mig så hvasst och illa upp.
Kan vara bra att rådföra sig med mig om en viss del nu.»
Han såg upp med den genomträngande blicken, men
hon undvek den som en giftig gadd.
»Jag behöfver ej något råd af dig!» utbrast hon kallt,
men ej utan tecken till oro. Fader Anton kraflade sig
närmare åkdonet och sade lågmäldt:
»Se så! Se så! Vet nog hvar skon klämmer, jag!
Han är nu en hög herre, han, och glömmer lätt hvad
han var från början. Men jag vet råd ...»
»Vik hädan!»
»Säg inte så! Jag har ett bälte, G råkarlens eget bälte,
som nog domieellan vet... Säljer det inte värst obilligt... >
»Sälj ditt bälte åt afgrundsfursten, som bäst behöfver
din klenod, men lämna mig med Herrans frid!»
Fader Anton sökte åter förgäfves fånga hennes ögoi.
med sin blick, som brände hennes bortvända ansikte, och
fortgick:
»Jag läste tankar en gång förr och har icke glömt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
